Ridån går upp, showen kan börja!

Hon skriker ifrån ovan
Hon skriker ifrån jorden
”Snälla, lyssna, jag är döende!”

Det bränner i rötterna, en falnande eld
Det pyr och ryker, en tystnad över tystnaden efter branden
De står på stenar, bakom fallna träd
och sjunger samma sånger till varann.
De skjuter mot mål de kallar sanningen
och lögnen skrattar bakom de flinka fingrarna.
De håller fanan högt mot himlen,
mellan stenar, ovan träden
och sjunger samma sånger till varann.
De är så sjuka att de inte längre ser
att de smittades
att det spred sig
och att de sjunger samma sånger till varann.
De blev sjuka utifrån,
sedan inifrån
En sjukdom av färger
som bestämmer vad som är rätt.
Käften brinner när de kämpar
och blodet färgar marken röd
och fortfarande sjunger de samma sånger till varann.

Och hon skriker ifrån ovan
Hon skriker ifrån jorden
”Låt inte vreden måla livet svart!”

Ridån faller,
vad har vi kvar?