Vi hade ett stort träd på gården hemma som jag älskade att leka under
Jag hade själv planterat många blommor och fina växter runt trädet
Jag klättrade ofta i detta träd och satt där i timmar och drömde mig bort
Ibland tog jag med mig mina dockor och lekte där ensam
När jag blev lite äldre tog jag dit mina vänner
Där kunde vi sitta i timmar och prata och prata och prata
En dag kom min morfar till mig och berättade
att han skulle hugga ner trädet
Jag tittade på honom, log och svarade:
”Du skojar morfar, du vet hur mycket jag älskar detta träd
och vad det betyder för mig. Varför måste du skoja så här?”
Han tittade på mig med allvarliga ögon och svarade:
”Jag skojar inte. Jag måst tyvärr göra det
eftersom vi har styckat av tomten,
har sålt en andel och trädet står tyvärr i vägen
Jag har inget annat val”
Jag skrek åt honom att han var elak, egoist, hård, hänsynslös
Han försökte förklara men jag lyssnade inte
Allt jag visste var att han tog något från mig,
något som hade stor betydelse för mig
Jag kände plötsligt hur den kalla vinden
av svek och ensamhet svepte runt mig
Jag skrek av vrede och sprang till skogen där jag satt i timmar
och funderade över de vuxnas värld
En värld som jag som ung flicka inte hade något grepp om.