När jag blundar
så ser jag rakt in i dina ögon.
Saknar varje minut och varje andetag..

Värmen, godheten och det vackra,
det var du, DU var det..

Jag såg mig själv i dina armar.
Såg mig själv se på dig med kärlek,
leende i själ och hjärta.

Så sparkade du på mig och jag såg mig omkring,
förvirrat, vad hände?
Ett slag rätt i bröstet..

Jag försökte att blunda och se dig igen,
men det gick inte, inte på samma sätt.
Inte med samma kärlek.

Jag förbannar dig för det du har gjort mig.
Jag förbannar dig för den du är.
Jag förbannar det du rör vid.
Jag förbbannar dig!! Hör du det?!?!

Sparkarna var det du gjorde med handling,
alla gånger du hade någon annan i din famn.
Slagen i bröstet var det du gjorde mot mig med ord,
alla gånger du sänkte mig mentalt, berättade hur "dålig" jag var.

Så hur ska jag gå vidare framåt?
Hur ska jag någonsin bli hel?

Så fort jag blundar så se jag dina ögon....
De verkar aldrig försvinna.

Jag hatar dig din fan!!!
Hör du det, JAG HATAR DIG!!!!
....om jag bara kunde sluta älska dig...

*PeEcE*