Ljusvara där vita vingar.
Slöjor ur snöminnen.
Ansikte, kom luftburet flor
Samlar solstänk i mungipan

Där öknen drog sig undan
Kom djungel,
Kom människor.

- Kom ljus kom himmel

De brukar sin jord.
De vattnar sin jord.
De utvinner ett Vi.

Valspråk klart.
Språk kom ord.
Havsång kom silverkroppar.
Stränders slut kom sjöfolk.

De piskar ett skepp.
De flaggar sitt skepp.
De återvänder aldrig hem.

Töminnen tömmer.
Askfolk stiger.
Askmoln drömmer sig aldrig hem.

- Kom kuling kom salt.

Trummor kastar sand.
Kastby talar.
Stormby skickar efter.
Hälsar hav hälsar aldrig hem.

Tusen stränders sand,
uppsjö insjön palmrot.
Slår mot durken.
Slår skeppen.
Slår hamnar iland.
Kom aldrig hem.
Kom på nytt.

Bäck dropp bergsspricka
Smältsnö vindmö väntar
Gröntjock dimbölja tropika
Underskön landskön väntela
Vänta mera skeppskraft
Kommer hem väntar här
Väntar kvar.

På samma stenhäll
Under häll under regn under
Underbar väntar
Hon väntar skepp som kom
Där människor kom kom sjöfolk
Kom djungler kom bönder
Kom språkdjur ur talspråk
Ur saga kom samdjur.

Det finns ändå en sten
Med väntela
Med vänta mera kommer du hem
På nytt igen kom hem.