Reflekterande ljus svetsade igen pupillen som stirrat igenom hålet av fördärv.
Där nyttjande lustar förvränger en sanning. Barnen sover inte i lustars tecken, de vrider sig av förvåning när leken inte längre visar sundhet.

Borta är drömmar om otålighet.
Förvillat är en vuxen i ett barn

Borta är barnet i frihetens ljus
där kunskapen slinter om verklighetens barm

Där skriken inte nås fram förrän uppvaknandet av omvärlden
och världen blir normal tills jämförelse råder.

Flykten blir blott ett skrik på hjälp och utanförskapet dagens rätt i ett samhälle där själviskheten blir normen för en överlevnad.

Barn blir ett överskott i en värld där yttre faktorer är prioriterat.

Vi kallar det för civilisation?