Solens strålar smeker min hy.
Försöker glömma allt annat.

Vinden blåser tag i mitt hår och
för en stund så finns inget annat än den ljumna blåsten.

Gräset kittlar under mina fötter där jag går.
Det får mig att inte tänka,

Att inte tänka på allt det mörka.

Vill att varje dag ska fyllas av solens strålar, vindens bris och gräsets kittlande inverkan.

Vill inte tappa mig själv igen.

Vill att mitt liv ska bestå av lycka och inte av oro och sorg.
Sorg för något som inte ens skett.



Kan man skratta bort ondska?
Kom gräs, kom och låt oss testa.