vi såg inte åskmolnet som kastade sig över oss och det regnade igenom vårat svarta golf-paraply. ändå stod du och sken upp min värld som den sol du faktiskt var. jag älskade att inte ha en aning och även om det skulle finnas ett slut på våran film så oroade vi oss aldrig. du och jag, det var ett team som omöjligt gick att toppa - du själv sa det så många gånger att jag började tro dig. varenda ord du sa var den enda sanning jag ville känna till. ändå önskar jag att jag hade insett tidigare att vi var för perfekta för varandra. och perfektion finns inte har du sagt, men du är inte långtifrån påpekade du och log ditt pepsodent-leende. och jag önskar att det varit sanning, men jag är långtifrån perfekt. älskling, det vet du. det var Du eller aldrig. du valde Du, jag valde aldrig.