Onda andar plågar mig, mina minnen lär inte vakna idag
De lär inte vakna imorgon.
Men de lär inte heller dö, de lär sig inget och inget lär jag mig av min smärta.

Och du lär inte förstå den ondska du satt i min kropp
Jag förtränger
Det gör mindre ont.
Du väljer att inte se, när jag skriker
Du väljer att inte höra, när jag blöder
Den stora tyngden du lägger på bagateller,
Slår mig hårt
För
Min mentalitet, leker med elden
Om och om igen.
Tills elden någon gång slukas av något som kallas självdestruktivitet.
Då blir jag lika tom som tomheten själv.


Men pappa,
Varför har du slutat se ljuset inom mig som går att fånga?