i majnattens doftande halvdunkel
lyser svagt
de blommande slånbuskagen

som draperade av älvors negligéer
ter de sig

och fastän stilla förnimmes ändå rörelser
sakta sakta

och vore jag älvors man
sökte jag ivrig
dessa nu avklädda varelser

men jag är ju bara
människa
och får intet annat än dagg
på fingrarna