Jag vaknade upp idag
och bestämde mig för att jag inte längre vill leva
bakom murarna som kallas liv


Det finns något mer
än bara det vi vet och ser
Livet är instängt i en bubbla
Vi formas av det vi vet, och får veta
samhällsandan som styr våra tankar
Jag står inte längre ut med alla dessa människor
som inte klarar av att tänka en nivå högre
och om detta är livet för er
hur kommer det sig att ni inte begår självmord?

Jag tänker på det hela tiden
vart sa du att den fria viljan fanns?
Jag känner väggarna längst ryggen

Jag sa att människans ansvar låg hos individen
vissa sa staten
hade någon annan i det där jävla rummet sagt som jag
skulle jag tappat greppet
men de som sa staten..
det väckte nästan något sorts hopp
kanske långt in i framtiden
finns det fler utav tänkare
och mindre utav skal


att ansvaret ligger hos individen
för där ligger grunden till tänkandet
Du kan alltid vara ensam med dina egna tankar
även om de är överförda av någon annan
så kan du lyssna, känna och försöka förstå
Det är varje människans ansvar att försöka se bortom livets väggar

Om man alltid lever platt, och aldrig ser upp,
runt, bakom och bortom
förlorar man det alla ständigt klamrar
existera
Är du säker på att du vet vad du vill?

Den fria viljan
som ständigt styrs av samhällsandan
som ständigt kontrolleras av staten
Alla dessa ramar du tvingas följa
utan dem är du utelämnad utanför alla linjer
alla dessa vägar
kollektiv bestraffning
Smärtan som ensam man inte kan bära

Vilken sida står du på
av
”Ensam men stark”

Tror du att ens inre värld är stark och skyddad
av pansarlager
Så länge skalet får ta del av gemenskap och samhörighet?

Eller
tror du att så länge du har någon att lita på
kan skalet vara ensamt
för ensam i den inre världen kan få dig att tappa
självkänslan och säkerheten på vem du är

Kanske är det när du förlorar verklighetsuppfattningen
som du faktiskt stiger ut ur illisionen
Men är du så pass formad av tryggheten och av det
som redan vet-s och upplevts av andra
Att ensam är svag
och du blir vilsen när du står utanför alla ditmålade linjer
När du inte längre befinner dig på stigen
blir rädslan av det okända för stort?

Har människan legat i koma längre än vad hon klarar av?
Skulle verkligheten slå ur alla hjärnas kopplingar
eller
skulle de bara kopplas om

är det försent för att lära sig?

brukar du aldrig ifrågasätta dina värderingar
och brukar du aldrig fråga varför
du tycker något är fel?
Varför är det fel att bruka droger?
Varför är det fel att bo i ett tält?
Varför är det fel att säga vad man tycker?

Varför blir du sårad när någon säger att din tröja är ful?
Varför blir du rädd ensam om nätterna?
Varför handlar du som du gör?


Du har lärt dig att det är så
och du har aldrig någonsin ifrågasatt varför
det är så
att ifrågasätta livet är för stort
Det finns inga svar, och livet behöver inte ha någon mening

Definiera liv, mening, svar, tid
Snälla älskade vän
Jag vet inte varför du betyder så mycket för mig
Vi förstår inte varandra för en sekund
jag kan sitta och titta på dig hur länge som helst
och verkligen undra
vem är du?
Och vad rör sig i ditt huvud?

Något annat som för mig alltid kommer vara
ett mysterium,
varför besattheten av vad andra människor gör
alla dessa nöjestidningar
alla dessa internetsidor
att ens benämningen, kändis
existerar
Och att alltid vilja informera andra
vad man gör, alla bloggar om ren vardagsskit
Jag fascineras mer av en papegoja som upprepar mitt namn 100gånger
än vad du har gjort på dagarna
och jag skiter fullständigt i
om du precis gått en promenad med din
lilla älskling



fan



jag är försenad till plugget igen
min introduktion till livets fängelse
men vem vet
en dag kanske jag vaknar upp och bestämmer mig
för att faktiskt stanna här ett tag till

bäst att jag skyndar mig