Du satt med händerna på ratten
försökte köra iväg, bort från skratten

När livet plötsligt svek
och allt du trott på visade sig vara en lek

Dina tårar rann
när det du värderat försvann

Jag såg vad som hände
och försökte få dig att ändra vad du kände

Ville ge dig tröst
men inget jag sa kunde få bort din inre höst

När jag trodde att du slutligen slapp
blev det värre, rösterna hann ikapp

Du blev ännu mera vek
när ingen hörde att du skrek

Men jag insåg inte hur mycket du längtade ut
förrän du gjorde uppror till slut

Du satte dig bakom ratten
för att slippa skratten

Men när du förstod vad du lämnat
hade marken under dig redan rämnat