jag knyter nagelbanden
för att samman- slå in- älvor
i paketerade pappersbåtar
och sänder en hemlig hälsning
av mina drömmar

om att späckhugga tiden
till småbitar av glas
fylla upp det med tårar
till hälften tömt av ingenting
för att jag vill

flyga iväg med vingar
av en fjäder- lätt vindputsad spegel-
bilden av kärleksstoftets damm
river mig innanför näthinnan
ger mig skavsår på synen
och förmultnar min hjärna

när jag tänker i 180 grader
på solklädda ölandskap
där jag ska krama om ödets aura
och exhalera all smutskastning

ut ur vinternatten
göra den till ett bländ- värk
av lögner och svek
för jag ska berätta en sak

jag är en sur- realistisk gåva
tagen ur en burk kallspressat liv
som jag dränkte till döds
i formalinlösningsekvationen

där resultatet blir att jag faller
ner i maskhål
och försvinner ner i timglasets sand
gräver gropar i jakt på skattkammaren
där tomheten tycks ha stannat
i växten