den här längtan
är som ett eget väsen
frikopplad från min vilja

den dundrar in
dunkar drivande
dansar demoniskt

som ett modersmål jag inte får använda
det språk jag kan bäst
och behöver uttrycka mig på

tystnad i mina lemmar
obrukbara tappade
vilsna utan hem

den här längtan
är som ett eget väsen
som jag känner igen men inte känner
lockar mig med på vägar
jag inte vet vart de leder

jag är beredd att offra
tid jag inte har
sinnesfrid jag har

jag går rakt in i den
som råttorna i Hameln
som sjömännen till sirenen

be för den besatta
blodet befaller mig
att falla