En kväll i Skarpnäckskyrkan
det var dom vanliga där
sedan såg jag
oslipade diamanter
dom bara låg där på altaret
som rebeller

Tog dom i min hand
mycket mystiskt
dom liksom surrade
inom sig
svagt vibrerande
strök dom över mina läppar
kittlade på mina kinder

Mot mitt öra
djupt där innuti
musik
oslipad musik
glada skratt

Ur diamanthjärtat
ljus
svagt
somrigt
romantiskt
rått
vulgärt ibland
som en kväll
i Skarpnäckskyrkan
på allén
bredvid tunnelbanan