Hej Gud. Jag vill glömma honom. Du vet vem det är. Vi vet ju båda att det inte verkar bli något. Och jag har försökt. Att glömma. Och att försöka på riktigt. Men han vägrar att försvinna och han vägrar att stanna kvar. Så Gud, du måste hjälpa mig. Att förtränga hans leende och hans smårynkiga ögonvrår. Jag vill inte längre. Hans hår. Och hur han långsamt tinar som ett isberg för en hårtork när jag pratar med honom. Det går för sakta. Det tar för lång tid. Vi kommer vara döda innan han smält.

Gud. Låt det försvinna alltihop. Att han berättade för mig om sjöhästar och att han lår var heta mot mina. Och hans breda tumnaglar och ljusa skäggstubb. Det gör ont i mig. Varje fjun och varenda por. Snälla Gud.

Amen