Jag sitter ensam
i min värld av målad lycka.
Bortglömd av tiden själv
förkastad av mitt eget inre.

Vidöppna ögon
blickar mot en öde horrisont.
När natten börjar bli sen
och inga ljusstrålar dansar mer.

Vore jag bättre död
en fråga som plågar mig ständigt.
Skulle min längtan mattas av
att finna ro i min trasiga själ.

Kunde jag då
andas fritt en sista gång.
I min egen värld av målad lycka
allt medans solen går ner,

över en värld som aldrig glimmrar.