Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Morgonapati ska jag kalla honom

Jag är fri
lås upp dörren

farfar gav sin kärlek till brukschefen
pappa ville så mycket han slutade bry sig
jag vill få bevisat att det ligger i arvet

skrika så det ljungar i dina öron, bär min last, jag ska skratta när min son sätts till jorden.


Något är fel
en ilning genom
Rent mekaniska krystningar stanna av i chock
försök att gömma för sinnet vad som i hemlighet närts
Han kommer födas försent
Roterande kommer han att sättas till världen
Snurrande kommer han att leva
Och i den kalla morgonluften kommer han att dö

jagärjagjagärjag!
Hör jag skriken från hans pojkrum

nej
jag är du

så håll käften




och hjälp mig med att bära in bordet




Fri vers av Neoliberal
Läst 410 gånger
Publicerad 2005-11-21 02:20



Bookmark and Share


  Isla Estrecho
Alltså... jag kan börja med att påpeka att jag tyckte mycket bra om denna trots att jag inte riktigt förstod den. Jag brukar bli irriterad när jag läser nåt som jag inte förstår men det blev jag inte i denna. Det är ju ett bra tecken. Jag får ta och läsa om den i en kristligare timma än denna vargtimma.
2005-11-21
  > Nästa text
< Föregående

Neoliberal