Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

så kommer livet ändå tillbaka

 

nyss i helvetet där allt är svart

så nära att ge upp allt

så kommer livet ändå tillbaka

ingjuter friden och känsla av frihet

tar mig tillbaka på fast mark

*

håller hårt i den hand jag åter fattat

*

vet att nära helvetet finns en röst

som oavbrutet ropar mig tillbaka

*

 det blåser aldrig på månen sägs det

inte heller finns det

heliga händer i himlarymden

men jag vet

*

oavsett

så har jag visshet

om något utöver det mänskligt märkbara

som håller mig uppe

*

 tröstar och ställer mig tillbaka

 på fast grund


Fri vers av sunnanvind
Läst 381 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2010-07-25 21:39



Bookmark and Share

    © Birgitta Wäppling VIP
En personlig betraktelse, där diktjaget börjat finna sin ro och fast mark under fötterna igen.
2010-10-10

  walborg
Tack för trosvisshet om tillit och om att vara buren.
2010-10-03

  Bibbi VIP
Griper tag i mig.
2010-09-04

  Eaglemountains VIP
Berörande ord ..... men ändå hopp inför framtiden .....
2010-07-31

  issac.a.m
ord som känns..
bra skrivet..
2010-07-26

  anits VIP
Mycket vackert och berörande
tänkvärda ord om hur skört
livet ändå är
2010-07-26

  Lars Hedlin
Ord som berör...
2010-07-26

    ej medlem längre
Livet är en pågående process med djupa dalar och höga höjder och en triss platå där allting tycks stå stilla. Jag tror inte att livet ska vara på ett annat sätt än så för utan dalar kan man inte uppskatta höjder och vice versa:)
Att hålla en hand, en verklig eller en andlig, hjälper många av oss upp till ytan igen och vi förlitar oss på denna hand så till den milda grad att vi glömmer att förlita oss på den som styr vårt liv...vi själva! Genom våra egna val i livet, genom vår styrka och vår insikt för rätt och fel, återkommer livet styrkt av erfarenheter och mod....
Budskapet i denna fina dikt och sensmoralen i den är upp till var och en av oss att ta till sig som sin egen eller fundera över...
Det är just det som utmärker en dikt från en annan:)
2010-07-25

  Rune Thorsell
När man är som allra närmast botten, tror man att "konduktören" skall kamma och klippa med sin tång och ropa ut: "Nästa Obduktionsbordet!" men på något mystiskt vis kommer man upp igen — sårig och ärrad men vid liv. Ja, jag vet vad jag talar om. Jag har varit där nere och gläntat på dörren.
Du diktar fint, läsvärt och angeläget. Bra!
2010-07-25

    JJ VIP
Önskar dig ständigt fast mark och aldrig mer gungfly... Ändå trösterikt på nåt vis! Mvh. JJ.
2010-07-25
  > Nästa text
< Föregående

sunnanvind