skulle vilja tala om livet
om när livet blir till ett utropstecken

men livet talar självt
gör sina egna tecken och berättar

( du är ensam)


det talar ensamhet, där trodd tvåsamhet, samhörighet
blev till ensamhet
( konstigt, jag trodde aldrig)

( du är ensam)

ja, jag är ensam,men ibland välkomnar jag
ibland undrar jag om det är bestående
livet som är ensamt

( du är ensam)

nej jag är inte ensam, bara känner mig ensam
jag har fyra juveler som älskar sin mamma
men den där stunden då man behöver en hand av styrka

då är jag ensam