kan ömheten kännas frustrerad

kan välbehaget, balansera på slak lina

på vanmaktens och ilskans fötter

och uppleva övergivenhetens

kränkta dörrar låsas och nyckeln

kastas bort i människohjärtan

som för länge sedan övergett

sanningens attribut

för att lamslå och rasera

för egen vinnings skull

kan himmel och jord förgås?

kan ledsamhetens ansikten

gömmas, glömmas bort

i rum som madrasseras

med förödmjukelsen skam

där ingen hör hur Vi skriker

oss döva av ångest och skräck

kan de ratades sorgsenhet

stressas sönder och samman

och handlingsförlamningen

bli vårt enda ansikte utåt

kan himmel och jord förgås?

men i ett kaos eller 2

sitter någon och

tittar på

undrar förlägen

förvirrat vart vägen

tog vägen?

är sanningen relativ

finns det inget absolut

kärleksfullt ledmotiv?

om vår egen orsak och verkan

endast underblåser lögnens

respektlösa totala inverkan

vem kan då få liv

om man inte tror att

sanningen gör en fri?

tänker på Honom som talade

till kvinnan vid brunnen

i kärlek Han avskalade

hennes livslögn och namn

så hon sprang in till staden

"hon sa jag har mött en man

kom och se  Honom som sade

mig allt jag gjort

måhända Messias han varde"

kan himmel och jord förgås?

ja,  det kan de i allt vemod

och så kommer att ske med denna

vår förnedrade himmel och jord

som likt dig och mig ropar resignerad

i hjälplöshetens tecken efter livets

återuppståndelse, upprättelse i

förtvivlat hopp, dock ändå ett hopp

avsmakens sinnesceller över ondskan

reser i rättvisans raseri sig upp

och suckar och längtar, snart, snart, snart

himmel och jord kommer att förgås

I drakars närvaro reser sig paddedömet

höljt i dimmor och töcken ser Vi dem hånle

men Hans ord skall aldrig förgås och

Han kommer igen snart, hör tonen redan nu

tonen, basunen, som tålmodigt samlat all

vår gråt och klagan, hållit den inne så länge

till en sista basunstöt där allt ryms uti

Han kommer i seger, Han kommer i makt

för att kalla oss till sig i härlighet

triumferar över ondskan och dess herre

visst kommer himmel och jord

att förgås, men, med en ny himmel

redan nu i ditt hjärta så kommer

du oxå att få vandra på en ny jord

då är alla tårar är torkade, och hela

skapelsen är då lika ny som du och jag

skulle detta vara människofientlig?

som en del hävdar, att omvändas

vändas om till det Vi var ämnade till

undrar vad kvinnan vid brunnen tyckte?

kom låt springa som hon

vid brunnen, löpa i sanning

in i Hans famn vår frizon

låta livlögner fara och flyga

timmen är sen för oss alla

kom låt oss sluta att smyga

likt kvinnan då, där vid brunnen

smyger vi ut när vi tror att ingen ser

men vår längtan är att bli funnen

kom från ditt kaotiska liv

eller två, kom låt ej lögnen

bli ditt altarego,ett adjektiv

kom med himmel och jord

låt inget hindra dig fram

kom och bli rengjord

kom och bli ny i din ande och själ

låt den sista tiden bli i glädjens

tecken, då du tog lögnen farväl

aldrig mer på ett hav du inte känner

låt alla argumenten ramla av

när du ser såren, för dig, i Hans händer

kb