BILDEN GJORD AV MIG.- POEMET efter en dröm LITE omgjord.. publicerad tidigare 2010.. KB STORM PÅ VÄG
framför tornade det stora allvaret upp sig stormen var på väg nu var den över oss
vi hade gömt oss i skrevor, som var som djupa grottor i berget där allt har sin början vi var rädda, skrämda, dock andades hoppet i våra lungor fortfarande en man satt och tittade ut på ovädret bad, tyst för sig själv, för de sina, för alla som befann sig därinne i grottan ett litet ljus fladdrade, men utsläcktes ej ett barns gråt berörde i hjärteroten mamman gav barnet bröstet, och gråten stillades plötsligt, utan förvarning, bröts allt av en blixt som ändå inte var en blixt utan mer en ljungeld och ett stort svärd syntes i dess eldsprutande spår en ton, eller snarare TONEN, en basun, fyllde våra bräckliga varelser med en sån kraft så alla lyfte drogs ut, drogs uppåt, allt högre, och högre allas kläder, jaa, kläderna, och kropparna sken som dagsljuset den finaste sommardag där, då mötte jag dem de som gått före, de väntande, nu med kroppar gjorda av material som inte kan förgås härlighetskroppar hade alla fått då, såg jag HONOM, HANS strålglans och NU satte HAN ner fötterna sina på Berget, som klövs mitt itu bävan fyllde jorden HERRENS dag var kommen...
jag vaknade, med ett ryck och hörde ord inuti mig
Det blir inte ljusare för mörkermännen det blir ingen ljusnande framtid för kyrkor och samfund jo, till en början kanske, men sen kommer de att dras ner i det mörka folkhavet, dränkas med alla sina vagnar o härar, ned i djupet, och när de ekonomiska hjulen slås sönder blir förvirringen och förvillelsen total.....
hur länge har inte Herren sagt: Låt mitt folk gå! Släpp mitt folk!! Men allt hårdare har Egyptens herrar knutit dem till sig, gjort religionen till ett opium för folket i stället för det liv det var ämnar att vara, människan har åter igen byggt sig det Babelstorn som hon en gång begynte bygga på, men när det som "hindrar" är borta så kan inget längre stoppa människan att deklarera att hon är gud "hindret" är förbistringens ande, sänd av Gud, av nåd för omvändelse finns för var och en som ödmjukar sig men nu tas den bort, nu stiger den som tror sig vara ställföreträdare fram, lögnens ande, drakens avkomma ja, redan nu har ni sett odjuret, snart måste alla ta hans märke på sig för att kunna köpa och sälja men Herren säger: Låt mitt folk gå! Släpp mitt folk!! Låt mitt folk gå! Släpp mitt folk!! Då går den som längtar Då samlas de skadade Då gömmer de sig i klippan de små, de svaga, de ingen besökte när de var sjuka eller satt i fängelse de som fick gå hungriga törstiga, slagna, bespottade... de vars märken, är av samma slag som HAN hade, de HANS minsta.... och då ja, då...... tornade det stora allvaret upp sig stormen var på väg nu var den över oss.....
kb https://www.youtube.com/watch?v=ZZSl_IaIQOA
https://www.youtube.com/watch?v=FvIxl3pVEls&t=248s
Prosa
av
Karl-Bo Lundstedt
Läst 60 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2023-11-30 09:05
|
Nästa text
Föregående Karl-Bo Lundstedt |