Glasyrprydda toppar

Nattsvarta dalar

Vissa kallar det livets bergodalbana

Kalla det va fan du vill, säger andra

Så mjuka kurvor

men akta så du inte skär dig på dess vassa kanter

Håll dig på den trygga medelvägens ljusa gryningshorisont

Eller sök den supernova som lyser upp de kallaste nätter

och tänd den eld som aldrig kan slockna

Men så slocknar den och du faller hejdlöst , skär dej

Smärtan dämpar fallet , för annars skulle det göra för ont...


Så vilar du i Edens lustgård och bär livets frukt i din famn

Nu får du äntligen skörda det du sått

den kärlek du spridit för vinden som rotat sig fast och följer dig ,
hur vassa kanterna än må bli


Så gör smärtan att du inser att du reser med livet i behåll
det liv du bär inom dig

och de kanter du stöter i kommer att fröjda din själ och sanningen
att du faktiskt existerar,

att det verkligen känns , att du kan se skillnad på ljus och mörker,

se skillnad på liv och död

Din resa måhända ger dig ärr för livet ,

men du har aldrig flytt din färd

Du färdas med sinnena i behåll

och låter din supernova lysa upp din väg...

och strö dina sår och läka din själ