Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skamsen samhörighet

Jag sitter och insuper dig
Jag trivs med dina frågande ögons sökande efter svar
Jag skäms över att jag trivs
Jag skäms över svaren som jag inte kan ge dig
Nära dig nuddar min själ din
behagligt krockar de över de vattniga latteglasen på bordet
Du vill ut bland folk i dagsljus
Skillnaden är att jag vill sitta här
och bara få ha dig som en skugga över mig , som skänker ro
Hur ego som helst
hur fegt som helst
Jag förstår det själv
tror du också förstår

Du söker i mina ögon
Jag söker finna svar
Trygghet är känslan som är kvar
En sällsynt samhörighet som förbryllar och förför
Men när dagsljuset når mig, är det som om att något dör
Det är en skyddad verksamhet jag vill bedriva, jag vill ha dig i skuggan
i trygga vrår, begär inte att du förstår

När din mun är nära och vi andas varandra, vill jag inte tänka på de andra
Deras blickar möter min känsliga natur, och jag blir arg ledsen och sur
över att inte vara större än så här
över att att inte gömma det som är
men eftersom jag är på en sökande resa med öppna kort
vill jag inte springa iväg och resa mig så fort
som sagt ville jag ha kakan kvar och samtidigt insupa dig gång på gång

Inser att det du talar om, den riktiga verkligheten är alldeles utanför här

Jag tar min egotripp med dig och skamset spottar jag ut dig på nytt, när vi inte ses blir tanken på oss förbytt, det känns så bra när vi är brevid varandra i dessa lugna vrår, begär inte att du förstår

Säg ifrån när du vill att jag tar och torkar upp mina förspillda tankar om oss, när latten ger sur eftersmak och du vill möta dagsljuset med någon




Fri vers av kimaira
Läst 312 gånger
Publicerad 2011-02-01 19:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kimaira
kimaira