Våra ord förde oss samman
hade jag aldrig hört dig yttre ett
hade detta aldrig varit ett vi
vi hade aldrig fått mötas
Det är ordens förlängda arm
som hjälpt mig att förstå vad vi har
ett gemensamt språk
med små nyanser så självklara för oss
att det gör det till vårt

språket förde oss samman
och jag vet att det har makten att skilja oss åt
så starkt är språket
Men trodde aldrig att dina ord skulle vara så skickligt skulpterade
att de förlöste mitt hjärta

Ditt intellekt talar till mitt hjärta och det känns så bra och självklart
Trött på min egen intellektuella monolog
Uttråkad av det intellektuellt kalla perfektionistiska
Dina uttryck talar klarspråk
då blir inget banalt eller trivialt
orden träffar bröstet gång på gång
De skjuter hål i min fasad
men jag blöder inte , jag förlöses

och inga ord i världen trodde jag kunde nå mig så starkt
vi kom från olika världar du och jag
men vi möttes i språket och jag känner mig hemma
där finns inga möjligheter för missförstånd

skrivna för och av oss
men inte visste vi att det var en svart komedi vi skrev
skriven för och av oss