jag räknade till fyra år av självdestruktivitet
och efter senaste gången ångrade jag mig
vi kan kalla det två steg upp
och ett steg ner


inte konstigt att vi svämmar över
när livstidsintrycken blir till dagar, kanske timmar
och självöversvämningen rinner ut i alla
andningshål du gör i huden


du sticker hål på allt vad ångest heter
när du lägger din hand i min
men jag låter hela kroppen slappna av för att tynga ner
du ska inte få chansen att bära mig härifrån


i texterna om hur händerna rör sig på nya sätt
funderingar om det är kroppen som förändrats
eller föremålen som låter sig greppas på andra sätt än förut


jag ska berätta för dig, när mina svalor flyger för lågt
när de har mer att hämta längre ner
och vi kan se att ovädret kommer

du drog mig ut på djupt vatten
gav mig falska förhoppningar
i form av tusenskönor i mitt hår

eller kanske längtade du också efter beröring
som satt så nära
men inte vågade flytta dig närmare

kanske om jag hade lyft blicken från dina skor
kastat mig handlöst, utan att hålla i någonting



dagar har kommit och gått
om du bara varit här, och berättat





att det var livet