Poeter.se skiter väl i om det inte är poesimen vad gör det norrköping att vi sitter på en bänk och rör runt med fötterna i höstlöven mina ögon vandrar ändå lika okontrollerat över klocktornen som över dig
du slutade röra vid mig efter att jag skurit upp mina armar du vart äcklad jag tror jag skrämde dig rätt rejält också för att varje gång jag tog ett steg närmare dig tog du ett steg bort det du aldrig insåg var att det var av just den anledningen som jag gjorde det
minns du hur stolt du var när jag skrev in mig hos den där betalda horan till psykolog du sa att du inte kunde bära bördan själv men sanningen är att du bara ville slippa den
det gör inte så mycket att du var den enda jag hade det som gör ont är att du visste det så jävla väl och att du var medveten om vad som skulle hända när du sparkade ut mig ur ditt liv
men du lärde mig något jävligt viktigt att sympati inte existerar att all icke-materiell kärlek är falsk och att man ALDRIG ska säga sanningen till någon som saknar förmåga att förstå
men vad gör det norrköping att jag sitter på en bänk och rör runt med fötterna i snön en så vacker stad som den här skulle ändå aldrig sakna någon som dig
Fri vers
av
fakieform
Läst 364 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2011-12-11 21:22
|
Nästa text
Föregående fakieform |