Ibland kommer all sorg till ytan

där vägar når olikheter för att rama in likheter

så som en dröm som aldrig når ut

stirrar blint på de som kunde vart

och gråten är mild

Ibland hör du inte längtan

liksom jag aldrig hör din

för visst finns kärlek där nånstans

där oslagbara minnen ler i backspegeln

När väggarna har rasat

och orden förblir dolda av tomhet

förblir jag en fågel som flyger

korsar atlanten mot okända mål