Jag äter av mitt kamouflerade yttre
som ett glaserat köttstycke.
Jag haltar fram som en gammal frusen
jycke till den enda lösningen.
Att kunna tänka klart skulle vara
den ultimata förlösningen.

Nu halkar jag ut, för att det är mitt kall att sparka bakut.
Nu halkar jag ut, just för att det inte finns ett slut.
Ja, nu halkar jag ut.

Mitt liv är en sen natt med paranoja och hysteri…
Mitt paradis är nersmutsad av byråkrati
Kan inte stava till fri.
Det Ända jag ser är munnar
som talar om en slags demokrati
Där ingen får vara som jag, hyckleri, hyckleri.


Nu halkar jag
Nu halkar jag
Nu halkar jag

Dröm med mig, visa de där kala bergen
som du gömmer i garderoben
Dröm med mig, visa mig din plats på jordgloben
för jag vill resa.
Jag vill resa mig upp,
fara iväg ifrån allt;
stela leenden,
Bromspår på asfalt.


Nu halkar jag ut, för att det är mitt kall att sparka bakut.
Nu halkar jag ut, just för att det inte finns ett slut.

Ja, nu halkar jag ut....