Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag tror det kallas livet...

 

Den övergående vackra, ljuva skymningen känslan
nu är jag så berusad av dig förälskelsen,
någon älskar mig som jag är förhoppningen,
blåögdhetsmissen och dagarna efter dessa paniken

Sen den allvarliga mamma, pappa, barn leken
den sårbara du och jag relationen
kort är den nya fina bilen glädjen
skör det stora fina huset lyckan

Sen det gnagande otillräcklighetssyndromet
det blir aldrig som man tänkt sig insikten
de tärande klumpen i magen besluten
avsaknaden av lugn och ro vilan

Sen den evighetslånga hoppas på det bästa väntan
de tunga stegen i tassa runt i yllestrumporna mentaliteten
den kvävande tiga ihjäl problemet tyngden
den besvärande låsas som ingenting tystnaden

Genomskinligt glänser putsa på fasaden ambitionen
när gräset är grönare på andra sidan hoppet, växer vilt
förbi det stora tomrumshelvetet
bortom de misslyckade förverkliga dig själv projekten

och något har gått sönder...

 

 




Fri vers av Rolfsdotter
Läst 275 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-06-24 17:48



Bookmark and Share


  Anya VIP
Fasen vad bra! Den här talade direkt till mig! Igenkännande. Roliga lekar med ord lyfter texten ytterligare.
2010-08-29

  Margithe VIP
Bra text, smärtsamt om verkligheten..
2010-07-22

  Anna*
Underbar text om en relation i förfall. Jag önskade jag visste hur man fick kärleken att bestå.
2010-06-26

  L Patrik W Johansson VIP
Om sommaren lever det inre barnet igen, om man har barn eller ej, kommer det ändå fram

svensken blir människa

Be well,
LPatrikWJ
2010-06-24
  > Nästa text
< Föregående

Rolfsdotter
Rolfsdotter