Snön kommer och befriar allt.
De kantiga hustaken lättar sin ångest
De torra kullarnas armod blåser bort...

--

Det skall vara ångest i att resa.
Ångest i att möta nytt
och se det gamla blåsa bort.
Det skall vara ångest i att leva -
att ständigt dö från livet
och möta det på nytt.

--

Snö! Låt försona allt!
Täck under din milda mantel
det förgångnas spår -
lögnerna och svärden,
blommorna och träden.