den visa kvinnan
med det vackraste
hjärtat av de alla
sågo att
de älskande tu
hade blivit blinda

för trots att
de tu
älskade varandra
så såg de ej
längre
den andra

flickan vände sig
till kvinnan
och visste ej
huru hon
skulle ställa sin
fråga
men vis som kvinnan
med det vackra hjärtat
var så visste hon
och svarade som i
förbigående:

min flicka han
har dig och bara
dig kär
men vet ej hur
han ska visa
det för dig

men om du går
till den gyllene
källan och
dricker dess vatten
så får du se
hans innersta
tankar

flickan blev glad och
småsprang åt
dess håll
efter ett snabbt
tack

pojken
hade inte en aning
om vad flickan
var i färd att
göra

om jag ändå kunde
få henne att förstå
tänkte han
men min blyghet
ställer till det
åh hjälp mig
någon tänkte han

så stodo plötsligt
som i ett slag
av ett trollspö
kvinnan framför
pojken
och han visste
instinktivt
att han kunde
fråga henne
ty hela hennes
väsen andades
godhet och visdom

även pojken blev
rådd att dricka
vattnet ur den
gyllene källan
och fick veta
vad som då
skulle ske

ett varningens ord
hann hon dock
ropa innan
pojken ivrigt sprungit
för långt

du kan bara dricka
källvattnet en gång
det är den enda
chans du får att
veta hur
hon verkligen känner

pojken kom fram
och såg att flickan
redan satt där
med en kåsa i
sin hand

vill du låna denna
frågade hon milt

han tog den och
tackade ödmjukt
medan han lät
vattnet fyllas

flickan log redan
för hon såg
att hans hjärta
var fyllt av
henne och den
kärlek hon
känt sen den första
gång hon såg honom

och han
svalde andaktigt
sina droppar
värt sin vikt i guld

och såg detsamma
som flickan

kärlekens gudinna
hade fört dem
tillsammans
till slut

och de grät över
alla dagar de
förlorat
och sedan
skrattade de
för alla dagar de
hade kvar
med varandra

därefter sprang de
snabbt från
platsen
utan att se sig om
rädda för att
bli frestade att
dricka mera

men så vitt
jag vet

så har de ännu
ej återkommit
utan lever
rätt lyckliga
tillsammans