Mina ord fryser så lätt
innestängda i torka
De vill gömma sig för dig
och dig och dig


Kan det vara rädslan som spökar
som satt lås och bom
på dörr och läppar
i misstankens cell
där hjärtan bankar
och magen knyts i skrik


Hur
säger man stopp
till sig själv
och det gamla
som inte ens är värda
en enda tanke
eller en enda sekund



Någonstans
där bortom bergen
i drömmarnas dal
vaknar morgonen
föds glädjen
och jag rullar ihop mig till en boll
likt en katt
och spinner
i välbehagets vindar.........