jag har svalt mina tårar
tillsammans med
antidepressiva tabletter

har rannsakat mitt ego
och eliminerat
en hel drös
med brister

jag har försökt supa
bort ångesten
och vaknat morgnar efter
i ett försök
att bli kvitt den
genom kräkning
och kallsvett

och jag har ansträngt mig
för att le
när vi har träffats
för att få dig att
komma tillbaka

att ångra allting

jag har komponerat
minst tre nya låtar
om din ljuvlighet
enbart under den senaste
månaden

har ringt och väckt
min bror
i nattliga attacker
av paniksaknad

och jag har låtsats
tycka att det var
lika bra att det tog slut
när folk har frågat

medan sanningen är
en annan

sanningen är

att jag saknar dig

mer och mer
för varje dag
som går

och jag ser inget
slut
på det

ingenting kan ändra
den trenden

min själ
töms på sin substans

tills den är



ett vakuum