det är nytt syre satt
och suget
min enda vän i natten

öppnad portal sval
det drar nu det drar
inget mer försvar och fästet
ett gångjärns trehåliga minne i
gammalt tätådrat kärnträ

urryckt lås
vem sätter lås i kärnträ

det kan tyckas förryckt
den formen
ett beslag längesen

kränga måste jag
heder att vara
spränga måste jag
seder att spara

stänga måste jag
ceder att inta
men broarna först åter stagas

vägar genom snårskog där stammar
bugar sig knakande av tung lava

endast lavan vajar för vind

vi har inga kängor längre
och martallen har äktat en gran

det är nytt syre satt
och suget
min enda vän i natten

när du svarar min vän
fryser jag mer än nånsin
korsdrags kamrar klamrar i tomme

töm din eld
töm din eld före dina öknars död ska sättas

i sandormars spår följer endast torr het vind

dom är vakna nu
bra så

en oas är en oas är en oas
is allt vi önskar och extas
är måttet på längtans storhet

vi är födda för längtan
sorgen vägs mot glädjen

i alltid stödd kraft given
driven av intet i baksug

ledd längtan

när hon svartna band det redan bundet var
lindade dubbel helix på redan skruvad spinal

katedral av vävnad välvde

tätt knutna tätt brutna tätt förskjutna
ormens väg invid staven

egen allés märg rann för den längtans skull

vägen bruten i blindo 
men aldrig en sjal skymde

Kaducén i mark
brinnande

där spelen spelar roll
är locket öppet

och tyngden lätt