Kärnfamiljen
med den lila syrenhäcken.
Där barnen
blir
kärnvapen.



Jag äter
turbulens
till frukost,

spyr upp
prestationsångesten
på nypolerade skor.



Spiller klorin
på dina

fingeravtryck.



Tårarna
saltar mina sår
och
den härdade huden
har spruckit
sönder
(igen)



Jag skär tystnaden i millimetertunna skivor.
Det blir sextio stycken,

varje timme,
telefonen ringer aldrig.



Ental,

tvåtal,

SAMTAL?



Själen har
klaustrofobi

och dina andetag
är bara en del
av mig.

Vi delar samma luft,
men andas inte längre
åt varandra.



Jag är så rädd

för dig

med mig
att

JAG VILL SKRIKA!



Vill du ha en molotovcocktail, mamma?
Förlåt, vad sa du? Jag lyssnade inte.
Vill du ha en drink?



Men jag höjer aldrig rösten,
inte höras,
eller synas.



Jag leker
kurragömma
med dig,



men du är inte här.