Jag kastar tankar i
tomrummet
efter er.

Jag vet inte längre,
hur dem landar.
De är inga katter i alla fall.
Här trillar orden
lite hursomhelst.

Tiden kanske läker sår,
- jag vill lära mig
& hon tycker alltid,
orka tragisk kompis.

Hej, jag är fiasko.

Du skall äta,
jag bör gå,
spyr poesi här.

Jag ligger i mörkret hos dig,
hösten skrämmer här utanför.
Tätt intill

konflikter, sönderfall, livskraft,
gravitation, vansinne, kärlek.
Du kan gömma dig hos mig.

Jag vill dina händer.
Fråga, kanske nej.
Invit: Du eller aldrig

Jag älskar dig.
Vänta, bara vara vänner.
Men fumla alltid.

Orden gör
fritolkningsvolter
& fritt fall
rakt ner,
ibland magplask.

Lite magiskt
& hudnära.
Rör mig.
Se mig
men

gör mig inte mindre ensam.

Jag vill bara ha mer.
Du vill stanna?
Du bör gå.

Förstå, jag är hellre iskall
än
helt inne i VI.