ner till ica
köper samtliga
gula lökar
som finns

går hem och hackar
dom frenetiskt

för att äntligen få gråta

utan att undra varför
slippa frågor

han hackar och hackar
och tårarna faller

och faller

han lägger allt
i en grön plastskål
och sätter sig i sängen

begraver ansiktet
däri

tills lökbitarna börjar flyta
i den salta
vätskan

och han slänger ut
skål och allt
från balkongen
i vrede

bort med hela skiten

och fortsätter gråta

för det är han
värd

varken mer
eller mindre

dom måste ut
dessa känslor

och dom rinner
ur honom

men samtidigt
kommer nya

bland annat vetskapen
om dom
fantasilösa bortförklaringarna
som måste fabriceras
inför arbetet imorgon

att han sovit dåligt
eller att någon
avlägsen släkting
har dött

och han försöker trösta
sig själv
med coca cola
och marabouchoklad

sätter på ett gammalt
inspelat avsnitt
av simpsons
och tvingar sig själv att le
i 22 minuter

när han egentligen
inombords
skulle velat behålla
sin näsa
i den ljumma löksoppan

för att för en gångs skull
få förstå

varför

han är

så ledsen