Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

någon slags krumelur

som liten var hon matematisk, hon kunde räkna med bråk och visste att nypen skulle få henne att gråta. i säkerhet inlåst på toan räknade hon sekunder, minuter, och undrade när fröken skulle komma.

som trotsig trettonåring spelade hon hockey på ip, stängde av sig mobil och gjorde morsan fett förbannad. med stelfrusna fötter pulsade hon hem i snön, och undrade om dom skulle dö.

som femtonåring var hon fin, sa en äldre, och visst hade hon rosiga kinder. men hon visste också att killar var rabiessmittade kaniner, och undrade när de skulle bli som människor igen.

som nittonåring tyckte hon om öl och rock, och hon var på vippen att falla ner i glaset när balansen tagit semester. på vägen hem log hon skevt åt sig själv i skyltfönstrena, och undrade... varför blev jag en sån här?




Fri vers av Kathrina
Läst 312 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2010-07-13 00:45



Bookmark and Share


  Vilsen Annette-hittar vägen
Snyggt och lite kul =)
2010-07-13

  Anna*
Tycker om din disposition, ditt innehåll och känner igen de känslor du förmedlar :-)
2010-07-13

    ej medlem längre
haha genialt.
2010-07-13

  Karina"Kia"
Livsfrågans undran?!
Varför och därför

Livets väst i åldrar är stenhård!
2010-07-13

  gehe
Det var nåt med den här dikten som fångade mig. Den är lätt att känna igen sig i. Och intressant. Den är intressant.

Jag gillade den.
2010-07-13
  > Nästa text
< Föregående

Kathrina
Kathrina