Jag är omgiven av murar från alla håll, känner ett orons rus
och ser just nu inget framtids ljus
det är som ondskan ler mot mig
i en overklighetskänsla jag ropar och ber till Dig

inget är längre som förr
stängd är glädjens dörr
bakom den är jag isolerad i en fasansfull situation
men trots allt finns där den lilla strimman av hopp samt tron

på att något gott ska hända, att jag ska bli undsatt
från detta hemska, som gör mig så trött och matt
jag vill ut och känna lycka och få en ljusare livssyn
kravla mig upp ur den bottenlösa dyn

jag är instängd, fastlåst och förskräckt
och jag vill bli väckt
ur det som känns som en ångestfylld dröm som tär
men jag vet ändå att detta är en verklighetens börda som jag bär

hjälp mig ut
så att allt blir som förut
så att mirakel sker och ljuset kommer tillbaka
och att jag åter livsglädjen får smaka




© Ted Örnberg 2010
Foto:www.fotoakuten.se