Mitt hjärta är som en tickande bomb,
som räknar ner till sprängning.

Skillnaden är att på en riktig bomb
kan man se hur lång tid det är kvar,

då kan man hinna stoppa den
eller springa och ta skydd.

Men jag kan inte springa ifrån mitt hjärta,
desarmerar jag den slutar jag att andas.

Och det värsta av allt är att jag inte kan se
hur lång tid det är kvar innan mitt hjärta sprängs.

Jag vet bara att det är en saknad
som hotar att spränga mitt hjärta.

Saknaden efter en tid i mitt liv
då allt var som en dröm,

lycklig och rosa.