i din nacke. världen.
hur och vem och vad.
karusellmantel över
insmord rygg
kanske var jag bara
en tusendels millimeter
från sanningen.
jag söker ännu
svar över moln och
i din nacke.
här är slutstationen
på andra sidan ligger världen.
jag undrar ännu vem som
envist stampar dessa
vägar leriga.
i drömmen faller vi,
inte hårt bara trasigt.
du har skrivit dina
texter över min vita
kropp.
vi är ännu inte skapta
vi är bara ord och syner
ur någons dröm.
din kyla och din värme
andas mig.
men varför ekar världen
så äkta?