Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
"Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter." MONTAIGNE


SJÄLVGIFTERMÅL

Det börjar precis då. Den romantiska kärleken börjar inte före bröllopet, utan efter. Du träffar någon och blir förälskad, kär. Efter ett tag börjar du känna dej ofri. Kärleken har blivit som en gammal DDR-tvål: vattnig, strävt och doftlös. Sedan blir du kär i en annan, efter ett tag känner du dej dubbelt fri. DÅ är det Stor Kärlek för att det önskade kom när du bestämt sig för att livet är bra som det är, utan det önskade. Just för att du känt att den som älskar är den som förlorar, är svag, för att kärlek kan utlösa förakt. Föraktet för kärleksförklaringar. Då är det i alla fall säkrast att bara älska sig själv.

Kärleken hänger på valfritt antal procent vilja, gärna då ett så högt tal som möjligt. Inte i mot viljan att fatta tvåsamma beslut och hålla fast vid dem. Kärlekens paradox börjar från toppen. Du tränar på det svåraste som finns, att älska en människa för att just du existerar, har din stund på jorden; för att dela den ursprungliga och eviga mötet. Den där lilla procenten som gör oss till människor.

Jag har aldrig gift mej, gått altargången upp. Jag har helt egotrippat gift mej med mej själv och dejtat mej själv. Bara för att Någon annan inte kan rädda mej själv, från mej själv. Vi är alla ett behövande u-land där ingen behjärtansvärd hjälpsändning från ovan lindrar en fortskridande nöd. Kärleken kan aldrig vara ett biståndsprojekt i din egna emotionella bruttonationalprodukt.

Min kärleks gerillaarme har stridit för barnen, ibland i förhållanden där kärleken i vilken sekund som helst kan dra iväg. Övergiven av den andre och lämnad av mej själv. Då har jag inte haft någon ensamhetens manual, bara ett eget svidande hjärta. Medveten om att ingen annan kan avkräva mej något jag själv inte har och tröstat mej med att kär kan vilken idiot som helst bli.

Det enda som krävs är ett föremål för kärleken, för att inte kärleken skall ta slut, för att den ska bestå så länge som man själv finns. Du måste bara ha en vardagsintelligens som inte vilken, idiot, fåne är utrustad med. Jag har det inte. Ändå har inte kärleken tagit slut.

Reflexerna finns kvar för den kärlek som fattas i den kärlek jag har…




Prosa av C Cobain
Läst 342 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-07-14 15:55



Bookmark and Share


  LenaJohansson VIP
mkt bra...själv ger jag allt,allt allt
2010-07-14
  > Nästa text
< Föregående

C Cobain
C Cobain