tårarna rinner
igen

trodde dom
hade sinat

inte

dom verkar bara ha
omgrupperat sig
legat latent
och stockats

förberetts sig
för en flod
som en om våren

som när dammarna brister

hade ändå kunnat
kännas
nästan angenäma

om det inte vore för
besvikelsen
illamåendet
och hatet
som ackompanjerar dom

pirrandet under huden
som en ofrivillig
nikotinabstinens

för vem ska ilskan
riktas mot?
rent rationellt?

svårt att tänka logiskt
i dessa tillstånd

så jag gör
vad jag alltid gör

och riktar det



inåt...