Du tror att jag inte vet, du tror enfaldigt att omvärlden inte äger ögon att se, du ser inte att mina ögon väljer ett annat motiv.

Men jag har bara valt att ignorera..
Jag har valt mina krig att utkämpa

Att trampa någon jävligt hårt på tårna kan inte gömmas under ett ton snö, det liksom märks både ljudligt och bildligt. Det säger mer om intelligensen än talangen att finna gömställen.

Att veta är en förmån, att tro är bara en förnimmelse, blanda för helvete inte ihop det.

Mina blickar ser, min hörsel märker och mina fingrar bryr, att jag sedan valt att inte kommentera eller höja på ögonbrynen, beror på något helt annat än att jag inte vet.

Du springer där ute med trenchcoat och mörka solglas, du tror att ingen ser, medan en majoritet bara vandrar vidare mot sin egna subjektiva slutmål. Vad får dig att tro att du äger centrum av våra liv. Inte alls, du äger bara förmågan att provocera. Sen om någon orkar att springa ut på slagfältet ihop med dig, är en fråga som bara kan besvaras av den berörde. Vi andra väljer bara att ignorera.

Det är inte viktigheten som jag nämner, inte heller värdet på den enskilda individen, det är mer en ork och vilja att ta tag i de konflikter som faktiskt kan betyda.

Jag ser mer än vad du tror, jag märker mer och känner mer, men väljer vad som får min själ att reagera.

Att veta är en förmån, som de flesta äger, blanda för helvete inte ihop det med att tro, allt för många krig har utkämpats på grund av en sådan simpel skillnad.

Om du tror att ditt liv kommer att gå åt helvete, du tror att din lycka är kort, du tror att de flesta vill dig illa och du tror att du är olyckan personifierat?

Skillnaden mellan dig och mig är bara en vetskap.

Vad tror du?