Rosors blad,
havets vindar,
musikens underbara toner får mig att flyga iväg,
till ett land långt här ifrån.

Tankar, tysta som natten
ligger här och tänker.
Tänker på det som var,
det som är
och det som skall komma.

Det kommer alltid en morgondag,
även om allt känns hopplöst.

Utanför i natten,
en ensam vandrares planlösa steg
ekar när han går på asfalt.
Han visslar en sorgsen melodi,
undra vilka sorger som tynger hans hjärta?

Solen som stiger i soluppgången,
vacker, precis som du.
Du ligger här bredvid mig, som du alltid gjort.

Men hur ser framtiden egentligen ut?
Det vet ingen,
det kan ingen svara på.
Det är ett mysterium,
höjt i dimma.

Jag blickar ut mot havet,
dimman rullar sakta in från havet,
men för övrigt verkar det som om det ska bli fint väder.

Jag kan inte säga hur morgon dagen blir, jag kan bara gissa hur
dagen idag blir,
och jag tror att den blir vacker...