Jag tänker på barnen jag aldrig fick
Frances, Francisco, Katarina och Daniel
vi hade redan slagits om namnet
om bröllopsdagen

jag hade redan valt klänning
jag antar nu i efterhand
att det är det som kallas att ha
för stora drömmar för sitt eget bästa

det var därför jag kände mig så lurad
när du tog dina saker och gick

men du lämnade aldrig tillbaka mina
inte minst lämnade du tillbaka mig själv

så grattis på födelsedagen som aldrig kom barn
jag tänker på er fortfarande
jag har min inprintade bild i huvudet av hur ni hade sett ut

det var faktiskt så jag och pappa förstod att vi var kära
genom att prata om vilka fina barn vi skulle få

kärleken var det som bröt ner oss
som gjorde mig till anorektiker och dig till drogmissbrukare

vi vände oss till olika källor för tröst helt enkelt
jag tog till rakbladen och du tog till min vän

Nu när det rätt och riktigt har gått ett halvår i friheten
sitter jag ändå på en gård i tyskland
och gråter
för att du försvann
och jag sitter och pratar högt med mig själv
hur kunde jag låta allt hända

men jag fick äntligen kyssa den tyska pojken
så det kanske blir bättre nu

grattis till ett halvår av frihet från mig
trots att ingen av oss verkar speciellt fri
för att människans förbannelse
är att de saker vi inte vill minnas
är de som följer med oss resten av livet