En kölnsk längtan efter Uppsala
Jag har nästan glömt
Tre månader har jag varit borta från mitt liv
och jag tror att jag kanske har glömt
Jag färgade håret, tog bort en piercing
spräckte ännu ett ångestmoln
säger att det är personlig utveckling
men egentligen bara avstånd
känner inte igen flickan som stirrar tillbaka på mig
vet inte vem hon är men hon verkar snällare än mig
hon ler mer men jag har hört att hon skrattar falskt
Tre månader sen pekade jag finger mot allt jag kände till
åt vår regering åt vårt rättssystem åt Sverige
Jag har glömt varför
och på något sätt fastnade Köln i mitt hjärta
Jag hade nästan glömt vad jag gör här
såg några bilder på Uppsala och blev påmind
En genomskärande saknad
men varför skulle jag lämna?
Jag spräcker ångestmoln i Tyskland
här kommer saker emellan och det är skönt
Här finns jobbet jag älskar
vännerna som livsnjuter
en pojke som håller mig varm varje natt
Men så såg jag Uppsala och jag kom på
kanske skulle vi kunna bli sams ändå