Vackraste fjärilsflickan tittar långsamt ut ur sitt skal, ser sig oroligt omkring.
Hennes vingar är svarta i kanterna, sorgkantade säger man – ängsligt lyfter hon läpparna och mobiltelefonen mot sin kind.

Du är ensam i kväll, alldeles ensam.

Skriver sms på sms, dolskt döljande ansiktet bakom svarta slöjan. Ensamrösten finns mitt i ögonen. Omöjlig att dölja allra minst för främlingen sitter ensamheten och väntar på sitt byte.

*

Rosenäpplet förför munnen.
Slungar kosmos på kosmos i magen,
gråter blod på förgården.

Inne i huset finns ingen aning om vad som pågår.
Drömmen är redan förförd,
den välartade festen förstörd.