orden krymper under pennans bly
sitter och väntar på att dagen ska gry

hjärtat slår oförtrutet vidare i mitt bröst
har för länge sedan slutat vänta på din tröst

jag bara finns men inget mer
tårarna har sinat men munnen ler

dagar går...jag fyller dem med liv
ett steg närmare friden är nästa kliv

försöker se framåt men fastnar lätt i tiden
är rädd för att hjärtat ännu inte tagit sista striden

bäddar för natten då jag andas lätt
drömmarna fångar in mig på tusen sätt

jag lättar ankar för en liten stund
själen får vila...sakta faller jag i blund