Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

din doft

din doft dröjer sig alltjämt kvar
bland lakan där du värmt mig
där du krypit in i mig
så nära att gränserna suddades ut

nu finns bara saknad kvar
ett ihåligt hamrande i mitt bröst
som en försäkran om att jag fortfarande lever
en förbannad sanning dag efter dag

jag vet att du bara var till låns
du var på väg bort
fast du inte visste det själv
så lät jag dig hållas i väntan på avresa

jag trodde jag skulle vara beredd
men hjärtat är ständigt lika lättlurat
ville tro mer ville tro orden som din tunga gjöt
så nu står jag åter med sorgkantat mod

din tystnad ristar hål i mitt skinn
oförstående inför faktum
du återvänder ej
och gränserna som tidigare suddats ut

...träder åter sakta fram




Fri vers av Ullagulla
Läst 208 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2016-10-14 15:45



Bookmark and Share


  Lars Hedlin VIP
Skrivit med känsla och inlevelse...värdigt fint :)
2016-11-02

    ej medlem längre
Du beskriver det så bra! Vad som blir kvar efteråt, när man gått skilda vägar. Vilka tankar, minnen och känslor. Och hur läkningen trots allt påbörjas.
2016-10-15

  ~Leonardo~ VIP
vemodigt...slutet blir fint. Med gränserna som återkommer. För en riktigt lyckad kärlek måste båda känna precis samma upplevelse.
Annars kan man luras att tro att den andra känner likadant. Kärleken är blind.....det stämmer tyvärr! (Det här så jag kan uppleva dikten) tycker om.
2016-10-14
  > Nästa text
< Föregående

Ullagulla
Ullagulla